Årstider i Nepal

Farmor frågade mig en gång vad vi har för årstider i Nepal. Ibland känns det som att det bara är en, den som är för stunden! Under den varma säsongen förra året (det varmaste och svettigaste jag någonsin upplevt) vägrade jag att tro på folk som sa att det kommer att bli riktigt kallt. Sen under vintern, när jag låg och skakade av köld i min säng trots dubbla täcken och flera sjalar och med kuddar uppallade för fönstret, kunde jag inte föreställa mig att jag var kvar på samma plats. Varför kan inte kroppen minnas?

Jag har ju egentligen inte varit här ett år än, men eftersom den varma säsongen har börjat igen, tror jag mig ha sett alla de "årstider" som finns här och kan äntligen svara på farmors fråga. Vi har säsonger, men ändå inte på samma sätt som årstiderna hemma på något vis.

Den längsta säsongen är den varma, och den kommer i lite olika utgavor - den torra, den regninga, och den fuktiga. Den klart värsta är den fuktiga, man kan inte göra någonting utan att bli totalt sjöblöt och man har ett ständing saltlager på huden trots frekventa duschar. Regnet här är oregelbundet, inte alls som andra regnperioder jag upplevt där man kan ställa klockan efter regnet. Här regnar det på omväxlande tider på dygnet, ibland dagar i sträck, och ibland inte alls på flera dagar. Det här en den viktigaste perioden på hela året eftersom det är då riset planeras. För att kunna plantera ut sticklingarna måste fälten nämligen stå under vatten. Det enda som man med säkerhet alltid vet under denna period är att vägarna är totalt oframkomliga! För det mesta även för en fyrhjulsdriven bil som min trogna hilux.

Efter att det varit varmt sisådär sex sju månader kommer det ca två veckor perfekt tempertur innan vintern kommer. På vintern är det kallt, fruktansvärt kallt, både utomhus och inomhus. Det är förvisso temperaturmässigt inte lika kallt som hemma, men alltid ett par grader kallare inne än ute, och ingen snö som rättfärdigar kylan. Gissningsvis hade vi som minst ett par minusgrader, det var nog de dagarna jag var ute på mina långturer på motorcykel som jag ständigt återkommer till i mina inlägg...

Den kalla säsongen varar ca två månader och sen kommer paradiset som faktiskt varar nästan två månader. Då är det som svensk vår, friskt kyligt på kvällar och mornar, svalt på nätterna och perfekt temperatur på dagarna. Jag njöt varje sekund och bävade för den stundande värmen som man kunde känna komma smygande. Nu har den kommit, med besked, och jag funderar allvarligt på att skaffa air condition till mitt sovrum.

Det blev väl nästan tolv månader, de veckorna som felar får man nog tyvärr lägga till den varma säsongen. Tyvärr för mig som gillar kyla, men vad gör man inte för upplevelsen, jag trivs ju så bra med arbete och kollegor.